Nu är jag glad.
Ikväll var det konsert, och jag blev påmind om varför jag övar, övar och övar. För känslan när man står framför publiken, hör förspelet börja klinga och sedan börjar spela - det finns ingenting som slår den känslan!
Man inser att hej, det är här jag hör hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar