Då jag kom hem från skolan idag och gick upp för stigen jag alltig brukar gå upp för såg jag dem: årets första blåsippor! Åtminstone de första jag ser. Det fanns också blommor som hade slagit ut - men jag tyckte de här knopparna som bara nästan slagit ut var mycket sötare.
Sen är det också det här med knoppar; det kan man ju tolka som man vill. För ibland känner man sig som en knopp som inte slagit ut, en som ännu har den bästa tiden framförs sig? Man är liksom på väg men inte riktigt där ännu. Tiden före man slår ut sina kronblad är tuff, men det leder till något bra.
På tal om knoppar alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar