Vet ni vad, nu tänker jag inte skriva på franska här mer...!

Hejsansvejsan! NU är jag glad. Gårdagskvällen spenderades på börsklubben i Helsingfors på finska läkaresällskapets årsfest. Nu undrar kanske någon varför är hon på börsklubben? inte är hon heller läkare...? Ja, grejen är att vi med vår trio uppträdde där medan gästerna kom in; vi spelade två stycken om och om igen. Låter kanske tråkigt, men nehej det var det inte! Känlsan att spela medan massa gubbar tittar på en från en massa tavlor och ännu fler människor glor på en med sina frackar och långklänningar... Festligt! Heh, jag och cellisten och violinisten hade inte varken frack eller långklänning, men vi var ju bara anställda, inte inbjudna till festen. Ni läste rätt med det där med anställda, för vi fick över sju tior i handen var för spelandet. Trots att både cellisten och jag var lite flunssiga hade vi roligt!

Här har ni oss... Näe, SÅ små är vi nog inte!